Och just det där att ta ett första lite trevande kliv är ju ett steg i rätt riktning! Ibland går det långsamt innan nästa kliv framåt kommer men ibland måste man ju lyfta foten över stockar, stenar och kanske fastna i en grästuva innan man kan sätta ner foten på det nya stället. Ibland is, ibland fast mark, en gång gyttja nästa gång berg. Men att våga tror jag är en viktig bit när det gäller att utvecklas!
Jag kan bli avundsjuk på är när människor går sin egen väg, satsar och går framåt. Jag vill också! Någonstans inom mig bor det en liten äventyrare- och det tror jag det gör i dig med, kanske bara väl dold? Och såklart inom olika områden, det jag drömmer om behöver inte vara alls samma för någon annan- och det som får mig att känna mig osäker kan vara din comfortzone.
Den där boxen alltså..... Googla på det så hittar du massor, bland annat denna härliga bilden:

Eftersom min kamera dog nu så får vi vänta med andra bilder till nästa inlägg, suck...
Jag var inte bara och lyssnade på Clara-
utan träffade också två fina gamla kompisar och en fin ny kompis!
Så värt! Vad vore livet utan andra människor? Fundera på det.
Allt gott!
Frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar