Brytas ner för att byggas upp.

Man kan dra många paralleller mellan träning och det kristna livet. Träning kan handla om att bli starkare- vilket även tron blir ju mer man "håller igång" det. Och i båda fallen tycker jag också att de på nåt sätt handlar om att brytas ner för att byggas upp, att ödmjukas för att växa. Att ta ett kliv i taget. 

Så kan man tycka att livet är. Att se går på rutin eller repeat- att de bara är några få saker som händer i livet. Och skulle det vara så- då är det ju grymt viktigt att göra de saker man tycker är roligt och tror är rätt. 

Att jobba på sina brister är inte alltid lätt. Vare sig det handlar om fysiskt, mentalt, andligt eller mänskligt. Men jag tror det är bra- och viktigt- för att utvecklas. Just nu jobbar jag främst på mina fysiska brister. Jag som alltid tänkt jag är hyfsat stark, jämn och har en ganska stabil kropp.... Så kommer min PT och petar på mina brister och säger att jag hellre bör träna si och så, att jag behöver göra en hel del rehab-övningar och stretcha osv. Plus att jag fick massage- skönt men aj aj aj vad ont de gör! Jag som brukar ha väldigt hög smärttröskel ligger på bristen som ett barn och kvider!!! Höger axel och höger tractus Iliotibialis är helt- ursäkta ordvalet- f**ked up. Trasigt. Klent. Stelt. Kul att jobba på- superkul. Not. Men kul att se framsteg. 

Keep up the good work med det du jobbar med, det lönar sig i slutändan! 

Ha en härlig första advent! 

Frid.