Just nu är det mycket, brukar kunna bli så i februari när det är årsmöten hit och dit och engagemang här och där. Samtidigt tycker jag det är gött när det finns att göra, men FÖR mycket är inte bra för någon under lång tid. Läser om stress i min psykologi-kurs just nu, och det är läskigt vad stressen gör med oss- eller vad vi gör/inte gör med stressen. Här kommer lite vetenskaplig kunskap om stress... (Psychology: The Science of Mind and Behaviour by Passer et al.)
Stress är ett mönster av kognitiva tolkningar, fysiologiska responser och beteendetendenser orsakat av en upplevd obalans mellan situationers krav och tillgängliga resurser.
Det är alltså väldigt individuellt vad som gör oss stressade, hur stressade vi blir och vad vi gör med stressen. Det går troligtvis inte säga att det finns situationer som gör oss stressade utan det handlar om hur förberedda vi är, egenskaper vi har, hur vi upplevt tidigare liknande situationer, kunskap, förmåga och attityd. Något som är viktigt att tänka på när vi möter andra som känner sig stressade. Det de upplever stressande behöver inte du uppleva så och vice versa.
Stressorer är det du reagerar på och dess karaktärsdrag. Vanligen är detta hotande eller krävande situationer som kan vara fysiska såväl som psykologiska.
Nervsystemet
CNS ---------------------------------- PNS
(centrala) (perifera)
| |
Hjärna Somatiska (viljestyrt)
Ryggmärg Autonoma (automatiskt)
|
Sympatiska
Parasympatiska
Stress påverkar alla system, främst det Autonoma nervsystemet vilket är automatiskt och inte viljestyrt. Det sympatiska systemet kan man kalla gas- det utför katabola processer (nedbrytande) parasympatiska systemet kan man då kalla broms- utför anabola processer (uppbyggande). Eftersom detta är automatiskt är det viktigt att ha balans mellan gas och broms, att kunna aktiveras och vila.
Stress är både negativt och positivt, det har ett överlevnadsvärde för människan eftersom det hjälper kroppen att prestera, höjer beredskapen och energinivån. Det blir alltså fysiologiska, kognitiva och motoriska förändringar. Stress under lång tid är däremot förödande för kropp och själ.
De fysiologiska reaktionerna kan delas in i tre faser; alarm, motstånd, utmattning.
Vid alarmreaktionen förbereds kroppen för att kunna använda muskulaturen, ex blodtryck stiger, andningsfrekvensen ökar, pulsen höjs. Endorfiner, adrenalin & noradrenalin ökar medan ex matsmältning och fortplantnings-funktionerna minskar.
Motståndsfasen är då kroppen är engagerad, vi blir nästan som supermänniskor, inget sårbara utan är mitt inne i kampen.
Vid utmattning är sårbarheten stor och i extrema fall leder det till kollaps och dödsfall, det system som är svagast (av hjärt/kärl, andning och matsmältning) slås ut.
Alarmreaktionen är en snabb snabb fas som drar igång kroppen, och på grund av tolkning/värdering av situationen bestäms vilket system som dras igång-fight (sympatiska systemet, midjan&uppåt aktiveras), flight (sympatiska systemet, midjan&nedåt aktiveras) eller spela död (parasympatiska systemet, frysning) .
Motståndsfasen- vi kan befinna oss i denna fasen i åratal. Människan går runt i en värld där man är obesegrad, och otroligt stark både fysiskt och mentalt.
Utmattning- efter lång tid i motståndsfasen eller i "spela död"-systemet bryts stålmänniskan ned. Kroppsliga funktioner slås ut och ofta upplevs mycket som tråkigt, vi är väldigt sårbara. Lång tid här utan åtgärd kan leda till otroligt stora skador och även död.
Nästa inlägg kommer att handla om vad vi kan göra för att förhindra stess och ge kroppen de bästa förutsättningarna för att klara av stressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar