Heja heja!

På min sedvanliga morgonpromenad så möter jag alltid några människor som är ute och rastar sig själva eller sin hund. För mig känns det givet att man hälsar på varandra- ett hej kostar inte så mycket, och inte ett leende heller för den delen, ofta får jag ju även något tillbaka! Hela mitt liv har jag varit sån att jag tycker de är jobbigt att gå in i hissen utan att hälsa- något som verkligen är olika i olika kulturer... Men jag känner mig mer levande om jag möter min medmänniska med en blick, ett leende eller ett hej! 

När jag gick på lågstadiet idrottade jag varje rast, så skönt och roligt!! Men jag minns fortfarande hur några småretades när jag sprang för jag hade händerna raka! Men jag hade ganska mycket teflonyta så det rann av, och jag menar titta på alla sprinters som finns de springer ju med raka händer. Tänk vad mycket längre jag hade kunnat komma om jag hade blivit uppmuntrad och hejad på istället.. Kvinnlig Usain Bolt? 

Så det jag vill säga är helt enkelt: Heja på varandra, uppmuntra andra och ta emot positiv kritik! 

Uppmuntra varandra istället varje dag, så länge det heter i idag. Heb 3:13

Ha en pepp dag!