JA eller Nej?

Det är många här i världen som är otroligt bra på att säga nej. Nej, nej, nej- som att de inte kan säga något annat. Att alltid säga nej är för mig att man inte tar ansvar, att man inte ställer upp för andra, och att man inte riktigt orkar engagera sig.

Å andra sidan finns det väldigt många som har oerhört svårt för att säga nej. Ja, ja, ja- jag kan, jag vill, jag orkar, jag vill ha osv. Att säga ja visar på att man är involverad, att man lägger ner tid på viktiga saker, att man vill saker i livet. Så har jag länge fungerat, sagt ja- tackat och tagit emot.

Men någonstans måste det finnas en balans mellan dessa ord. Ja och Nej. Kanske ska man använda dem lika mycket? Det finns ingen genväg, man måste lära sig ta ansvar och ställa upp för andra, göra saker man inte vill både genom att säga ja och att säga nej. Men det är också viktigt att stanna upp och fundera på vad man vill, vad Gud vill och varför man tackar ja eller nej till saker. Det är lätt att hamna i mönster och fällan att tro att andra människor förväntar sig saker. Men oftast är det man själv som förväntar sig saker- och tror att människor tänker och tycker vissa saker om en. Alla har vi olika saker att öva på, jag försöker lära mig att fråga mig själv vad jag vill- vad jag längtar efter och vad jag känner mig kallad till att göra. Och inte fundera så mycket på vad andra anser i frågan. Lever vi på andras förväntningar så kommer det kväva oss, men lever vi bara efter vår egen längtan får vårt ego väldigt stor plats. Klurigt! 

Allt detta med ja och nej kan givetvis också appliceras i livet gällande träningen, varför tränar du?
Är det andras förväntningar du känner?
Är det dina egna höga krav?
Tycker du det är roligt? Gör du det för att må bra?
Lyssnar du på din kropp?